Mitt bidrag till att förvärra Thailands trafiksäkerhets statistik

Med tanke på den senaste veckans händelser (att jag dödat en orm/räddat massa barn och fått den snygga tjejen) finns det anledning till att tro att mitt liv håller på att förvandlas till någon slags action film. Jag tänker mig att jag är huvudrollen i en slags blandning av John McClane och Bond, dock för några dagar sen kom verkligheten ikapp mig och jag insåg vilken roll jag skulle ha ifall mitt liv var en action film. Jag skulle ha rollen som polisen som jagar efter den coola hjälten i en biljakt. Ni vet sådana poliser som trots att de i teorin borde ha flera års träning för att kunna jaga efter skurkar lyckas alltid åka in i ett lägligt placerat gatustånd eller några kartonger som är lutade mot en vägg.

Följande är ett utdrag av ett samtal som jag hade med min pappa sent på lördags kvällen:

Pappa: Take care Robin. Truly. Watch yourself on the motorbike.

Jag: I'll take care and be safe.

Min pappa, kunskapens budbärare

I framtiden så ska jag verkligen lyssna mer på min pappa. För näste morgon innan jag gick till kyrkan åkte jag till Tesco med moppen för att köpa ägg och kuvert. När jag skulle precis svänga in dit jag bor efter att ha handlat åkte jag över en sandig vägbit där massa grus hade samlats efter nattens gatsopning. Helt plötsligt gled moppen ut från under mig och jag hamnade på marken bland massa krossade glassskärvor från ena backspegeln.

Lite omtumlad och blodigt fick jag hjälp av några snälla thailändare som hjälpte mig sopa upp glaset. Jag gick hem, spritade upp mig (hällde i såren, inte drack) och plåstrade om mig så väl jag kunde innan jag bytte om och gick till kyrkan. 

Det bör tillläggas att thailändska äggskal måste vara otroligt starka, för trots våran lilla flygtur gick inga utav de 12 äggen jag nyss köpt sönder. Där snackar vi kvalité.

När jag stod i kyrkan märkte jag att min omplåstring kanske inte var av den högsta kvalitén då de inte fäste på mina blodiga händer och mot slutet av mötet satt jag där med väldigt fuktiga händer (inte bara handsvett för en gångs skull) som en ofrivillig stigmatiserad människa, en galen lady MacBeth eller en läskig liten unge ur en skräckfilm.

Men som det engelska ordspråket "every cloud has a silver lining" visar finns det även bra saker till följd av detta, t.ex. har jag förbättrat ordspråket "att kolla på färg som torkar" till "att kolla på sår som läker" vilket visar på hur smärtsamt det kan vara att ha tråkigt ibland.

Nu mår jag dock bättre, såren läker och imorgon har jag min sista riktiga dag som lärare här på skolan. 

P.s. Märker att jag använder mig utav Lady Macbeth som en metafor rätt ofta, detta är för att hennes karaktär samt ordet "despite" är två av de sakerna som har fastnat i min hjärna från att ha läst Macbeth i skolan vid 8 ås åldern.