Att träna i Thailand

Märkte nu i efterhand att herr Tatum
 verkar följa solglasögonsdieten,
kanske nåt att prova!

Som de flesta vet nådde jag min fysiska topp för snart två år sen när jag klarade av att springa ett maraton, numera befinner jag mig i ett sakta men stadigt förfall tills jag blir väldigt gammal. För några veckor sen såg jag på en film med tjejerna här ute där den manliga huvudskådisen var Channing Tatum. 

I denna film visar herr Tatum upp att han kan dansa hyfsat bra. Och jag måste erkänna att även om att vi är rätt lika i dans så ligger han en smula före mig i antal magrutor etc... 

En bild på min fot så att ni
 har nåt att jämföra Tatum med.

Filmen slutade ungefär kl 1 på morgonen men jag kände mig otroligt inspirerad att träna lite. (Ungefär lika inspirerad man blir att sluta röka när man ser bilder av svarta lungor och sönderfrätade organ, mer skräck än någonting annat) Sagt och gjort gick jag förbi skolans fotbollsplan, innan jag gick hem och la mig, för att jogga. Detta har jag försökt fortsätta med någorlunda regelbundet den senaste tiden.

Jag har dock märkt fyra markanta svårigheter med min träning här ute:

1. Första gången var som sagt kl 1 på en lördagsmorgon och jag tänkte att jag skulle träna lite diskret innan jag la mig. Denna plan gick om intet när jag såg en av mina kollegor gå förbi till lärarrummet, lite skumt tyckte jag eftersom även om de flesta är arbetsnarkomaner borde de nog ändå sova. Efter några fler varv märkte jag hur en annan arbetskollega stod bredvid planen och kollade på när jag sprang, så jag stannade för att prata lite med honom. (Inte alls för att vila) Då kom två flickor från min äldsta klass och började snacka med den väldigt svettiga jag och den andra läraren, detta var otroligt oväntat tills jag kom på att just denna dag skulle alla elever i den högsta årskursen bort på läger, så istället för att smygträna lite blev det en uppvisning för ungefär 70 av mina elever. Ni anar inte hur spännande det är att kolla på en halvnaken, svettig vit kille springa runt varv efter varv som en mänsklig variant av Nascar.

Ungefär så kändes det, men med små asiater istället för rednecks.

2. Det finns fotbollsmål på fotbollsplanen. För er som inte vet och som vägrar att kolla på bilden består ett fotbollsmål utav bl.a. två stolpar. Dessa stolpar är ofta gjorda av ett hårt material (helst metall) och står emot ganska starka krafter. Jag var aldrig den coola killen som "axlade" folk i korridorerna i skolan, men tydligen har jag en naturlig talang för det. När jag hittat in i min "träningszon" och fokuserar bara på att fortsätta springa (samt att andas och försöka överleva) fick jag en brutal återkomst till realiteten. Efter att ha snuddat vid stolparna ett par gånger medan jag sprungit förbi dom kom jag tydligen för nära (eller enligt min teori så flyttade dom på sig precis när jag sprang förbi) och sprang rätt in i stolpen med axeln. Tyvärr gav inte stolpen vika utan det slutade med att jag låg och gnydde på marken. Som jag ofta säger, träning är farligt!



3. I Thailand finns det massa djur på fotbollsplanen. Den senaste gången jag var ute och joggade hade det regnat under dagen vilket brukar leda till att massa djur som inte tål värme kommer fram och leker i vattenpölarna, grodor, sniglar etc... Eftersom fotbollsplanen är upptagen hela dagen springer jag bara på kvällarna/nätterna är det väldigt mörkt och jag ser inte särskilt mycket. Efter ett par varv märkte jag att jag snuddade vid någonting slemmigt när jag sprang vid ena kortsidan och undvek att springa längs kanten där, men efter ett tag fick jag troligtvis inte tillräckligt med syre till hjärnan och glömde bort detta vilket ledde till att när jag satte ner foten hörde jag ett blaskigt ljud och kände hur massa slem trängde sig mellan mina tår. Jag fortsatta att springa men kom ihåg att undvika den sidan av planen.

4. Som diabetiker måste jag se till att blodsockret inte är för högt (då måste jag ta spruta) eller för lågt (då måste jag äta) ifall jag tränar behöver jag mindre insulin en kort period efter träningen eftersom kroppen tar lättare upp socker ur blodet då. I Sverige betyder det att jag borde ta en eller två enheter mindre ifall jag har tränat i en timme, men här i Thailand behöver jag knappt något insulin i över ett dygn efter att jag har tränat. Efter att ha joggat i 45 minuter i torsdags tog jag inget insulin förutom en halverad basdos som jag alltid måste ta som ett minimum. Enligt min kropp var detta alldeles för mycket och jag fick lågt blodsocker vilket gjorde att jag fick äta för att höja blodsockret, men detta hände inte bara en gång utan 4-6 gånger inom de närmsta 30 timmarna. Bara för att undvika att hamna i koma behövde jag äta sammanlagt 7 mackor, 3 portioner ris, 1 skål med nudlar, 2 glassar samt mycket kolhydrat-rik kaffe. Detta alltså utan att ta någon som helst insulin för maten. Jag har inte räknat ut hur mycket energi jag gör av med genom att springa runt i 45 minuter men jag är rätt säker på att jag får i mig kalorier genom att behöva äta för att hålla blodsockret i schack än det jag förbränner genom att träna. Yay! Eller inte...