Saker man kan göra på jul i Thailand:

1. Man kan äta julbord med ett hundratal andra svenskar i den svettiga värmen. Ca 30 km söderut finner man en by som heter Hua Yang (uttalas iaf så) men denna by är inte som alla andra thailändska byar för denna by är i princip en svensk koloni (startad av några värmlänningar för övrigt). Ni kanske är lite sent ute för att bli en riktig internationell stormakt men i Hua Yang finns det flertalet svenska restauranger  en vars ägare vi känner hade ett klassiskt svenskt julbord som vi givetvis tyckte att vi borde ära med vår närvaro.

2. Man kan gå runt med massa thailändare och sjunga thailändska jullåtar. Efter att ha kommit tillbaka från Hua Yang begav jag mig ut med många av medlemmarna i kyrkan och gick runt till  de äldste (viktiga personer) i församlingen. Man samlades utanför deras hus  som de hade släkt ner  och låtsades inte vara hemma, sen sjöng man 2-3 jullåtar på thai, sen tände de ljusen öppnade dörren och bjöd in alla på mat och dryck. Totalt var vi nog till 10 hus ungefär så det blev mycket mat och dryck (som det borde vara vid jul) Vid slutet hade jag t.o.m. lärt mig en av de thailändska jullåtarna till några av mina elevers stora förvåning.

3. Man kan baka lussekatter och scones. Ingen jul vore fullständig utan julbak (tycker synd om Jesus som inte fick uppleva den "verkliga" julen) tack vare snälla personer hemma i Sverige som delar denna uppfattning och därmed skickade lite nödvändiga ingredienser till oss lyckades vi fixa lussekatter på dagen före dopparedagen, och på julaftonsmorgonen fixade vi fram lite scones.

Min pikachu lussekatt

4. Man kan äta lussekatter och scones till julfrukost. Gott! Extra bonus var det underbara ordentliga teet som jag hade fått i julklapp av Judith, var en härlig kontrast från teet här i Thailand med en besk bismak.










5. Man kan gå på stranden iklädd tomteluva. På juldagen hade jag ett par timmar för mig själv utan någonting att göra, då kom jag på att jag troligtvis inte kommer vara vid en tropisk strand under särskilt många juldagar i mitt framtida liv och därför borde jag ta tillfället i akt och göra mina plikt som viting i juletider i Thailand.

6. Man kan skriva i sanden. Det må inte vara ett litterärt mästerverk (jag avskyr "ordet" X-mas, men det hade blivit för långt att skriva Christmas) men känslan bakom är det viktiga.

7. Man kan dela ut julklappar och sjunga till fattiga barn. I närheten av Prachuap finns det massa Burmesiska flyktingar (inte att förväxlas med siamesiska tvillingar) som tillhör en stam som förföljs och förtrycks i Burma och som har tillåtelse av den thailändska regeringen att leva precis inom den thailändska gränsen, dock som de flesta flyktingar lever de i marginalerna och har det svårt. Kyrkan som vi går till är väldigt aktiva och brukar åka ut varje vecka med mat och förnödenheter till de behövande. Denna jul blev vi bjudna att följa med för att dela ut julklappar till barnen som troligtvis aldrig fått en julklapp förut vilket vi tackade ja till. På vägen till att göra vår goda gärning fick vi dock veta att de ville att vi skulle sjunga för barnen (trodde att de villa att vi skulle förgylla deras jul, inte förstöra den) dock gick vi med på detta och för evigt etsade in "O come all ye faithful" i barnens sinnen.

8. Man kan se på klassiska engelska ligaomgången på "Boxing day". Det är alltid (ibland) roligt att se på fotboll och när Manchester United vinner med 4-3 efter en sjukt spännande match och Manchester City förlorar är det väldigt roligt.

P.s. Man kan även tappa sin kamera i golvet så den går sönder, men förhoppningsvis väljs en efterträdare snart så jag slipper bara sno andras bilder från facebook.

Att leka jultomte i thailand

Den senaste tiden har jag lyckats skapa en artificiell julkänsla genom att lyssna på obscena mängder julmusik, ständigt ha på AC:n i bott samt att julpyssla. Dels på grund av att svaret på Band Aids klassiska julfrågan "Do they know it's christmas?" är i de flesta av mina elevers fall "Nej" och dels med tanke på att jorden med all sannolikhet skulle gå under i fredags tänkte jag att jag borde försöka dela med mig av min julkänsla till barnen så de får åtminstone uppleva en ordentlig kommersiell, västerländsk jul innan de dör i ett meteorregn/eldhav/utomjordiskt anfall eller vad nu än Mayafolket hallucinerade efter att ha tuggat lite väl många coca-blad för några tusen år sen.

Har sällan känt mig som en sämre diabetiker...

Jag åkte till Tesco och köpte enorma mängder godis (fick väldigt många blickar när jag gick runt med en vagn fylld med kakor och godis till 400 elever, fler blickar än de vanliga "en viting" blickarna man får) en tomteluva och massa juldekorationer samt samlade all min bästa julmusik i en spellista.













Sen julpyntade jag ett klassrum och tog dit varje klass för en liten julavslutning på deras sista lektion innan jullovet. Först läste jag julevangeliet för dom (med hjälp av en elev som läste den på thai) och de fick vara delaktiga med deras bilder som jag hade bet dom rita lektionen innan, sen satte jag på julmusiken i bott och lät en elev dela ut godiset till de andra barnen.

När jag märkte att västerländska jullåtar om snö, flygande rådjur och smältande snögubbar inte hade samma nostalgiska värde för de små barnen bytte jag (trots att det gick emot alla mina inre värderingar) till Gangnam Style som fick alla elever att genast hoppa omkring och dansa loss. I vissa klasser så tog några av barnen min kamera och sprang runt och fotade de andra extremt posande barnen. (och ibland en extremt posande lärare)

GOD JUL ALLIHOPA!

En annorlunda hårklippning

Eftersom skolan ska snart ha en enorm julshow för hela staden och jag ska tydligen få utöka mina erfarenheter som skådespelare genom att spela en turist (Jobbar mig uppåt från mina roller som hav, träd samt lyktstolpe) kände jag att jag kanske borde försöka se lite halvdan ut. Därför var klippa mig ganska högt upp på min "to do list" denna helg. (Strax under äta glass och se på fotboll)

Eftersom att sen jag var runt 12 år har jag bara klippt mig på ett sätt, för att sedan låta håret växa ut alldeles för mycket innan jag bestämmer mig för att klippa mig precis likadant igen, hade jag inte särskilt svårt att bestämma mig över hur jag ville bli klippt, däremot hade jag stora problem att förmedla det till frisören som kunde inte ett ord engelska.

Resultatet av klippningen December 2012

Min frisyr sommaren 2009

Jag kan inte orden för långt eller kort men jag kan mycket och lite så med olika kombinationer av mycket-lite och lite-mycket lyckades jag äntligen göra mig förstådd. 

Under tiden som han klippte fortsatte han att prata Thai med mig som fick upprepa gång på gång att jag inte förstår och le snällt och nicka (dock inte nicka allt för intensivt ifall han skulle råka klippa av mitt öra eller nåt)

När hans fru kom hem ryckte han tag i henne och snackade snabbt på Thai, en minut senare kom hon tillbaka med en kamera och tog massor av bilder när han klippte mig, jag har en känsla av att han brukar inte få klippa särskilt många vita personer. Hursomhelst kan jag numera lägga till Thailändsk hårmodell till mitt (sakta men säkert) växande CV.

När jag hade betalat och skulle gå fick jag en överraskning, frun kom fram igen med en liten gåva till mig, tydligen så delade de ut hemmagjorda pennhållare som en nyårs present. Detta uppskattades otroligt mycket, dels p.g.a. mitt behov av en pennhållare men mest eftersom det var verkligen oväntat och gulligt.

Den dagen måste jag nog ha haft "Ge mig presenter!" skriven i pannan för när jag gick till den lilla restaurangen bredvid skolan som jag brukar gå till minst ett par gånger i veckan. (vet dock bara namnet på en rätt så den beställs väldigt ofta) Jag beställde mitt vanliga stekt ris och när jag hade betalat och var på väg hem med min lilla kasse mat stoppade hon som jobbar där mig och la i tre clementiner i kassen innan hon skickade iväg mig med ett stort leende :) 

För er som undrar hur en clementin ser ut.

Dessa två generösa gester fick mig att bli riktigt glad och fick mig in i en äkta julstämning, så mitt råd till alla er är att vara extra generösa till folk i eran närhet för att glädjen ska bli stor! 

"Christmas isn't a season, it's a feeling." - Edna Ferber

Min svenska tillflyktplats

Man kan ta en (halv-svensk) engelsman ut ur England och ta honom till Sverige för att sedan ta honom ut ur Sverige och sätta honom i ett tropiskt paradis, men man kan inte ta Sverige ut ur (den halv-svenska) engelsmannen.

Jag har aldrig känt mig mer hemma i Sverige än nu, saknaden av folk jag känner, mat jag känner till, folk jag förstår och som förstår mig samt snö, har påverkat mig mer än vad jag trott. 



Detta uppdagades då jag åkte till Bangkok förra veckan för att leta dräkter till barnens julshow. Efter att ha spenderat ganska många timmar i varma, trånga marknader stannade vi vid IKEA på vägen hem.


Bara små-saker som att de fortfarande har Å, Ä och Ö i namnen på möblerna gjorde mig glad. I Thailand är inte IKEA känt för att ha bra kvalité till otroligt låga priser, i Thailand är IKEA nästan som ett lyx-märke. Eftersom thailändska priser och kvalité är i snitt mycket lägre än i västvärlden (samt att IKEA har samma priser som i Sverige, bara översatta till baht) blir det en butik av klass.

Vi hann inte gå inte i själva IKEA utan fick nöja oss med att gå till restaurangen samt till matdelen. Aldrig har jag varit så glad att käka köttbullar i äkta skolmats stil.

Första gången de i sällskapet hade varit i IKEA, en stor och exotisk upplevelse för dom. 

Första Advent vid Angkor Wat

Medan alla andra lägger upp bilder på snö, levande ljus och pepparkakor för att visa att de kommit in i den rätta julstämningen passade jag på att fira första advent på ett lite annorlunda sätt. Ända sen jag såg en dokumentär om Angkor Wat (ni anar inte hur många olika sätt jag stavat det på de senaste veckorna) när jag  var mindre har jag velat se det, dock trodde jag inte att jag skulle få större möjlighet att göra det. Därför när Therése berättade att hon skulle jobba i Kambodja blev min första reaktion typ "Yay! Nu har jag en ursäkt att åka the Angkor Wat."

På hemvägen, efter att har varit i Kambodja en vecka, stannade jag en natt i Siem Reip för att tidigt nästa morgon ta en tuk tuk till templet för att se soluppgången. Eftersom jag hade ett par timmar för att fördriva tiden innan en bra fotbollsmatch spelades gick jag till nattmarknaden, där fanns massa fina saker samt ett fiskspa.

Halv 5 gick jag ner till min väntade tuk tuk och kom fram till ett mörkt Angkor Wat fyllt med turister, jag följde med strömmen och inväntade soluppgången.

Vissa soluppgångar är bara bättre...

Sen vandrade jag runt ett tag, tog massa bilder och njöt.

Det slog mig dock när jag lämnade Angkor Wat templet att jag itne hade sett det som hade fängslat mig i dokumentären, nämligen ett tempel där träden hade helt tagit över. Eftersom de bara nämnde Angkor Wat i filmen antog jag att de menade att det fanns vid just det templet, fast det visade sig att de hade menat själva komplexet som består av massor av olika tempel. När jag gick tillbaka till min tuk tuk skulle några barn försöka sälja vykort till mig, på en av vykorten fanns templet med alla träden, jag la namnet på minnet och bad min chafför att ta mig dit. Tyvärr var det maraton vid Angkor Wat just den dagen så han fick inte köra mig dit föräns alla de hade kommit i mål, så jag fick promonera runt några andra tempel medan vi väntade, vilket var väldigt bra det med.

Angkor Thom, med enorma stenansikten.

Efter ett par timmar kom tuk tuken och körde mig till Ta Prohm där alla träden är.









Det är inge småträd heller utan helt enorma träd med massiva rötter som täcker de urgamla stenarna.

Jag var väldigt glad över att få vara där och väldigt tacksam för allt som jag har fått uppleva här borta i Asien, det mesta som jag knappt ens kunnat drömma om.

När jag var klar med min tempelvandring åkte jag tilbaka till Siem Reip och påbörjade min 20 timmars resa tillbaka till Prachuap, väldigt trött men väldigt nöjd! (Dock utan någon större julkänsla)

I en annan del av Asien...

En av fördelarna med att ha en flickvän (det finns dock fler) är att man får se olika delar av världen som man annars kanske hade få gå hela livet utan att bekanta sig med, som t.ex. Sunne eller som nu senast Kambodja.

Förra fredagen tog jag min väska och påbörjade min 25 timmars resa till Phnom Phen (huvudstaden i Kambodja) för att träffa min flickvän Therése för första gången på 4 månader. (Den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge)

Efter en övernattning med mängder av kaffe och pepp musik för att hålla mig vaken i en av Bangkoks bussterminaler åkte jag med buss till gränsen (väldigt illamåendes efter all kaffe) där jag sattes på en till buss för att äntligen komma fram i spöregnet på lördagskvällen.

Jag spenderade några dagar i Phnom Phen med Therése och hennes vänner genom att bl.a. gå till kyrkan, (predikan på engelska är en lyx!) gå på marknad och gå på bio. Nya Bond-filmen Skyfall rekommenderas starkt.

På tisdagen tog vi farväl till allt vad civilization heter och begav oss till Mondul Kiri i norra Kambodja där Therése och Elisabet bor bland kullarna i deras träkoja.

Under de dagarna jag spenderade där fick jag lära känna några av dem som de jobbar med, se den fantastiskt vackra naturen, besöka en kaffeodling, se på när man tvättar elefanter och bada i ännu ett vattenfall. (Samma vatten som elefanterna nyss tvättat sig i)

Hursomhelst hade jag några riktigt fina dagar i en annan del av asien och umgåtts med Therése så det räcker för ett par månader frammåt. 

På vägen hem passade jag dessutom på att besöka Angkor Wat, men det får ni höra/se mer om snart.