Tre Oväntade Djurmöten

De senaste dagarna har jag stött på 3 djur då jag minst förväntat det och som skrämt livet ur mig.

1. Den nattpigga "kackerlackan".

Sent i lördags, efter att jag kört hem i spöregnet från att ha sett på fotboll med engelsmännen, tänkte jag att jag skulle värma mig genom att äta en varm soppa medan jag lyssnade på det öronbedövande åskmullret. Jag gick in det tysta och mörka köket (alla andra i huset låg och sov) kokade vatten och blandade med sopppulver. (Mina kulinariska bedrifter känns inte lika avancerade för tillfället) När jag sedan vände mig om för att släcka lampan innan jag drog mig tillbaka till mitt rum såg jag att på köksbänken bakom mig, precis vid lampknappen, sitter det en stor och äcklig kackerlackaktig sak som viftar med sina långa antenner. Jag har sett ganska många kackerlackor här, men aldrig en inuti huset, men det värsta med det hela var att jag visste att så fort jag släckte ljuset kan jag inte se den, men den kan fortfarande se mig! Jag fick försöka memorera flyktvägen till mitt rum för att undvika att snubbla på de tunga träpallarna och se till att jag höll mig så långt borta från kackerlackan som möjligt. sen släckte jag och halvsprang mot ljusglimten runt hörnet, hoppandes att jag inte skulle höra ett krasande ljud från under mina fötter.

2. Den flygande ödlan.

Jag antar att ni alla har hört om flygande ekorrar men i mitt badrum har jag en flygande ödla. Tyvärr är denna ödla inte särskilt bra på att flyga utan verkar mer vara självmordsbenägen när den slänger sig ner från taket och lite varstans. Första gången jag upptäckte min lilla ödlaväns förmåga var imorse när jag stod och borstade tänderna (inte i mitt mest vakna eller alerta tillstånd, jag svek alltså mina scout ideal och var inte "alltid redo!") Hursomhelst när någonting dunsade ner i min handduk som jag har bredvid handfatet, ryckte jag till och skvätte tandkrämslödder lite varstans. När jag sen fick se den lilla äckliga ödlahuvudet sticka fram blev jag förvånansvärt glad (om någon hade sagt till mig att min reaktion till att se en ödla vore glädje för ett halvår sen hade jag nog skrattat åt den) jag har kommit att tycka om dessa små ofarliga ödlorna som tycker om att äta upp myrorna och spindlarna som finns lite överallt. Nu efter vårt lilla möte har jag hört hur den flera gånger hoppat runt och kraschat in i väggarna och spegeln i mitt lilla badrum.

3. Den nyfikna spindeln.

Vissa tillfällen vill man verkligen inte att någon ska stirra på en, en av dessa tillfällen är när man står vid pissoaren. Det är jobbigt nog att det ofta finns ett gäng elever runtomkring mig varje gång jag går på skolan toaletter men det är ännu värre när saken som iakttar mig har 8 ögon istället för två och är betydligt närmare vissa kära kroppsdelar än vad barnen någonsin är. Efter att helgens storm fortsatt idag var det med förhoppning om att det blöta golvet var iaf denna gången enbart p.g.a. av regnvatten och inget annat som jag gick in i toaletterna. Jag fick välja mellan följande utbud av pissoarer:

A. Läckande d.v.s. sprutande vatten lite varstans.
B. Fylld med ett antal föremål, bl.a. en flaska och lite godis papper.
C. Verkar helt okej.
D. Bara ett rör som sticker ut ur väggen.

Jag kan inte påstå att jag skulle komma särskilt långt i "Who wants to be a millionaire" Men denna gång valde jag alternativ C vilket kändes som ett bra val.

Vad jag inte märkt förens jag påbörjat naturens process var det lilla krypet alldeles bredvid mig. Först satt den bara där och stirrade på mig innan den sakta började röra sig närmare. Jag kan erkänna att jag aldrig tidigare dragit upp gylfen snabbare än när jag var klar (iaf inte sen jag var sex och var lite för snabb vilket ledde nästan till en improviserad kastrering)

4 Månader i Thailand

Idag har jag varit i Thailand i 4 månader, känns rätt skumt måste jag säga. Ibland blir jag förvånad över att jag faktiskt bor här och vissa andra dagar känns det väldigt naturligt att vara här. Hursomhelst tänkte jag dela med mig av lite det jag har kommit på under dessa månader:

Thailand (Prachuap Kiri Khan) är sjukt vackert! Den här staden har den mest dramatiska havsutsikten jag sett, inramad utav en massa berg som sticker upp ur vattnet, varje gång jag åker ner till stranden blir jag nästan överväldigad att jag bor på en sån här plats. Skulle vara mer passade att se det i någon cool film.

Jag uppskattar tystnad. I Thailand är det aldrig tyst, antingen är det skrikande barn, brummande bilar, ylande hundar, eller musiken från baren runt hörnet som håller mig vaken tills kl 1 varje natt. I Sverige om jag behövde komma undan från allt kunde jag gå in i skogen och sätta mig på första bästa sten och tänka tills jag fick tillräckligt tråkigt (och ont i baken) och bestämde mig för att återvända till civilisationen. I Thailand är jag rädd att jag ska bli attackerad av hundar så fort jag ska gå någonstans och närmaste tysta skog ligger nog ett antal kilometer bort så jag har aldrig åtagit mig den prekära vandringen till tystnaden.

Sound of Silence - Simon & Garfunkel

Jag gillar (vissa) apor! De första aporna jag stötte på i Thailand var läskiga och rätt skabbiga, jag blev helt förkrossad. Under hela min uppväxt har jag velat ha apor omkring mig, i England skissade jag upp en ritning hur man kunde bygga en glasbur runt hela mitt rum så att apan kunde springa runt och runt. Men när jag sedan stiftat bekantskap med mina små håriga vänner (aporna, inte Tessan) har jag insett hur söta och underbara de är igen.

Jag har en riktigt bra arbetskollega! Eftersom jag kan inte snacka särskilt mycket thai har jag (nästan) alltid en thailärare som är med på alla mina lektioner. En som jag har många lektioner med är verkligen en otrolig kvinna. Hon har haft ett sjukt spännande liv och pratar nästintill perfekt engelska, vilket inte är självklart i Thailand även om man är en engelskalärare. Dessutom älskar hon att laga mat och baka, förra terminen gjorde hon supergod mat som hon tog med till mig varje måndag och denna vecka har hon kommit med två olika sorters goda bananefterrätter  Som ni kanske kan förstå är jag oerhört tacksam för henne, har dock en känsla av att jag kommer bli väldigt besviken när jag får ett nytt jobb och inser att det inte är standard att bli matad av sina arbetskamrater.

Det kostar mer att vara fotbolls supporter. Detta är inte bara en reaktion till att Sverige (Zlatan) råkade ha lite tur mot engelsmännen häromdagen, även om det svider lite. Utan främst att om jag ska se på Champions League eller några som helst matcher som går på veckodagar måste jag ställa klockan eller hålla mig vaken tills 3-5 på natten. Som ni kan ana blir det smått jobbigt att gå upp nästa dag och jobba (ännu jobbigare ifall det laget jag hejar på förlorar) flera gånger har jag varit så borta att jag somnat under matchen, vaknat med laptoppen i knäet och ändå tvingats kolla hur matchen slutade. Dock blir glädjen ännu starkare när man i ett sömnberövat lyckorus ser sitt lag kämpa sig tillbaka från ett tämligen oundvikligt nederlag till en orättvis men skön seger.

Familj och vänner betyder otroligt mycket. Jag har aldrig bort hemifrån förut men trots det har jag vart rätt självständig (eller iaf trott att jag vart självständig, nu märker man att man bara tagit mycket för givet) Hursomhelst har jag insett hur viktigt det är att vara omgiven av människor som man känner sig älskad av och som man står ut med för det mesta (älskar tillbaka) Man behöver verkligen bra vänner och familj som står ut med en på dåliga dagar och som man kan ha mycket roligt tillsammans med och i allmänhet bara dela livet med.

Four down. Four to go!

Viktiga lärdomar från livets skola i Thailand nr: 5 Sparka inte på saker föränn man undersökt dem noggrant.

Eftersom jag är rätt lång har jag tyckt ända sen jag var liten (men fortfarande större än alla de andra barnen) att det är ju onödigt att böja sig ner för att flytta på någonting med händerna. Denna åsikt förstärktes när jag såg en gatukonstnär målade vackra tavlor med sina fötter eftersom han saknade händer. Jag övade på att plocka upp pennor med mina tår etc... för att slippa anstränga ryggen. Mammas råd att "aldrig lyft med ryggen" och "böj med benen" bara gjorde mig mer förvirrad.

Detta är anledningen till varför jag har en tendens att använda mina fötter för praktiska saker som att stänga dörrar, öppna skåpsluckor, flytta på små objekt som är i vägen t.ex. pennor, kläder och barn samt att döda myror.

Häromdagen skulle jag omfamna min nya asiatiska kulturgenom att äta en skål med nudlar. Jag hade båda mina händer fulla och behövda flytta på en av de typiska thailändska pallarna som de har kring köksbordet. Naturligtvis använde jag mina fötter för att förflytta den lilla träklumpen.

Vad jag inte hade räknat med var att denna lilla träklump måste vara gjorde utav det mest kompakta träslaget som finns. För istället för att flytta på sig med min kärleksfulla spark som jag förväntat mig, flyttade den sig inte ens en centimeter utan trotsigt satt kvar där den var, medan jag hoppade runt i en liten smärtsam dans.  Som tur är lärda jag mig av våran (smått sadistiska verkar det som nu i efterhand) fotbollstränare när jag var i 8 års åldern, att aldrig sparka med tårna. Detta lärde han oss efter att flera hade skjutit tåpaj i förra helgens match genom att tvinga oss att sparka på hårt uppumpade bollar så hårt vi bara kunde under ett helt träningspass, innan vi alla fick halta hem med ömma tår.

För att ni inte ska tro att livet är allt för trist, tråkigt och fylld av smärta här borta kan jag meddela att vi var ute vid stranden i helgen och solade vid en pool, fick ordentligt med färg (tyvärr röd istället för brun) men hursomhelst riktigt skönt och fantastiskt fint!

Min nya hobby

För några veckor sedan skypade jag med nån hemma i Sverige som frågade mig vad jag gör på fritiden. Jag tyckte att det var rätt svårt att svara på den frågan, jag vill ju gärna säga att jag chillar på stranden eller så, men för det mesta kollar jag på film/fotboll eller spelar fotboll. Eftersom jag måste erkänna att jag saknar att skriva uppsatser och känna mig lite produktiv bestämde jag mig då att jag måste komma på en hobby att hålla mig sysselsatt här borta. 

Den personen jag känner bäst som har en ordentlig hobby är min pappa som spenderar otaliga timmar (samt rejält med pengar) med att försöka klänga sig fast vid hans barndom genom att måla massvis av små tennsoldater. Hans förklaring bakom detta är att han är så intresserad av historia och deras olika uniformer etc... men jag är rätt säker på att han bara vill ha en ursäkt att få leka med små leksakssoldater. 

Eftersom jag inte vill verka fullt lika "speciell" som min kära far samt att i min barndom samlade jag istället på massa skräp som jag övertygade mig själv att jag skulle förvandla till nåt mästerverk (vilket jag aldrig orkade göra utan tvingades efter ett par månader slänga bort en mängd toapappersrullar etc...)

Men fy skam för den som ger sig! Så nu har jag börjat samla på mig massa skräp igen (till min flickväns förtvivlan) fast denna gång har jag iaf vart lite produktiv, för bland alla kartonger osv som jag plockat åt mig snodde jag en mjölkflaska av Ester och Beate (jag frågade faktiskt, men det låter inte lika coolt) Denna mjölkflaska har jag förvandlat till en "Sparmonster" för att jag ska kunna spara mina småpengar så jag har råd att köpa ännu mer glass!

Följande är instruktioner till hur ni kan göra eran egen Sparmonster:

1. Limma på ben & skär ett hål i toppen, samt måla flaskan.

2. Måla den i coola färger. (limegrönt är ett hett tips)

3. Limma på ögon, måla korken samt lacka med genomskinligt nagellack.

4. Lägg till horn så att den ser lite mer läskig ut.

5. Stoppa in en massa pengar och bli rik!

Vill tacka apoteket som försett mig med alla sprut-tillbehör som har blivit till ben och horn samt Ipren packet som användes som ögon.

Viktiga lärdomar från livets skola i Thailand nr 4: De har starka halstabletter i Thailand

Man kanske skulle ha anat det när de brukar hälla i så otroligt mycket chili i maten att man får vänligen, men bestämt säga till att maten inte ska vara stark när man beställer allt från sallad till hamburgare i princip men fram tills igår var jag helt oförberedd på mint styrkan i deras halstabletter.

Igår blev jag medbjuden att följa med och hälsa på när en dotterförsamling till kyrkan vi går till öppnades, eftersom alla barnen var på scoutläger och jag skulle bara sitta i lärarrummet och försöka hitta på sätt att underhålla mig själv en hel dag tänkte jag att det vore roligt att följa med på denna lilla utflykt. 

Tillsammans med två av rektorerna, deras fruar samt deras föräldrar åkte vi i en minivan bort till Chumphon som ligger ungefär 3 timmar bort. Jag har alltid ansett mig själv vara en ganska bra bilpassagerare, har alltid behövt ha ganska långa bilresor upp till norra England och tillbaka samt att ha bilsemester i Sverige varannan sommar och det brukade jag faktiskt tycka om. Men i Thailand är det helt annorlunda, jag vet inte om det beror på att sätena är hårdare eller om p.g.a. den minimala benutrymmet (thailändska bilar var inte tillverkade med tanke på långa västerlänningar) eller någon annan okänd faktor men nuförtiden kan jag inte sitta ner i en bil i mer än en timme utan att få så otroligt ont i röven att jag ständigt försöker vinkla mig på olika sätt för att fördela smärtan jämt vilket måste få mina medpassagerare att tro att jag har någon sorts ticks.

Hursomhelst, efter att vi stannat för att käka lunch på ett kafé blev jag erbjuden en halstablett av den enda personen i bilen som kunde prata engelska. Jag var lite misstänksam mot den lilla halstabletten för den såg ut som ett grodägg, och som jag sagt tidigare vet man aldrig vad matvaror i Thailand innehåller. Dock ska det tydligen vara väldigt oartigt att tacka nej när man erbjuds någonting så jag tog glatt emot den. (Har dock använt uttrycket "Nej tack, jag är väldigt mätt tyvärr" fler gånger under dessa 4 månader än under hela min övriga livstid sammanlagt, det var en av de första fraserna jag lärde mig, innan dess hade jag bara klappat mig själv på magen och visat med händerna att den va väldigt stor och rund så jag var orolig att folk skulle tro jag var gravid) 

När det yttre genomskinliga skinnet sprack i min mun var jag in för en överraskning, ut flöt en liten mängd av någonting som först verkade vara någon slags frätande syra. Rädd för att allt detta var en plan för att röja mig ur vägen, men ännu räddare för reaktionen om jag spottade ut den potentiellt giftiga tabletten, satt jag tyst och försökte inte avslöja med mitt minspel min intensiva, inombordsliga kamp för att överleva.

Det visade sig att den " dödliga syran" var egentligen bara ett sjukt starkt, flytande, mintaktig vätska. Mint ångorna försökte hitta någonstans att ta vägen och eftersom min mun var stängd (för att kväva mina skrik) beslöt dom sig att den enda flyktvägen var ut genom mina näsborrar. 


Jag transporterades (mentalt, inte fysiskt) tillbaka till min barndom i England, då kyla var någonting främmande för mig. Jag mindes de enstaka vinterdagarna då det var så kallt att våra andetag förvandlas till rök mitt framför våra ögon. Jag och min bästa kompis tog tillfället i akt för att leva oss in i våra nya drakskepnader och sprang runt, andades rök och iaf i min fantasifulla hjärna sprutande eld på varandra.

När jag sedan kommit tillbaka till min nuvarande, men minst sagt surrealistiska verklighet (i en minivan med massa gamla människor som snackade på thailändska med engelska jullåtar strömmande ut ur högtalarna medan vi körde snabbt och vårdlöst i det stekande solskenet) lyckades jag låta bli att börja andas på mina medpassagerare utan satt tyst och stilla, stirrandes framåt medan den mintiga ångan gjorde sitt bästa försök till att fräta bort alla mina näshår.


När vi väl kom fram till kyrkan var det många, långa tal ute i solen. Jag kan säga med säkerhet att jag inte var den enda som tyckte det var varmt, de flesta stod och fläktade sig med dom små informationshäftena vi hade fått. Men jag kan nog påstå att jag var den enda vars skjorta hade mystiskt skiftat färg från vit till någon slags nyans av grå innan vi tilläts gå in i själva kyrksalen och lyssna  på ännu fler tal på thailändska.

När ingen hade någonting mer att säga fortsatte festen med en 9 rätters måltid med lite live underhållning av olika band samt traditionella thailändska danser, en av de som dansade var en av mina elever.

Tyvärr funkade det inte att ladda upp en video på dansen, ifall någon teknisk människa (krull) har några förslag får den gärna höra av sig :)