Viktiga lärdomar från livets skola i Thailand nr 3: Det är varmt i Thailand.

Titeln på detta inlägget är kanske lite missvisande, det borde egentligen stå: Det är ofattbart, fruktansvärt, jag tror jag dör varmt!

Jag har nu vart tillbaka i klassrummen och undervisat i en vecka efter att vi hade haft en veckas lov. (otroligt skönt) Känns faktiskt riktigt roligt att göra nåt vettigt och förhoppningsvis hjälpa barnen lite. Nackdelen med att jobba är att jag inte kan ligga på stranden eller gömma mig i ett rum med AC utan måste gå runt i långbyxor i massa varma klassrum och skrika mig hes.

 Idag gjorde jag även misstaget att gå med på att leka en version av "fruktsallad" med en klass efter att de gjort klart sina uppgifter väldigt snabbt. Efter 20 minuter av springandes fram och tillbaka och vädjande med barnen att de inte skulle skrika så mycket, gick jag bort till matsalen aningen fuktig.

Bild: "Hammarö" av Johan "not so krull anymore" Olofsson

Innan lovet var det regnperioden så det blev väldigt sällen mer än 40 grader, vilket är iofs varmt (speciellt om ni jämför med det vintriga landskapet som de flesta av er troligtvis har utanför) men nu har det varit strålande solsken nästan varenda dag. Detta har haft två ytterst betydelsefulla  förändringar för mina skoldagar: 

1. Min kaffekonsumption har minskat rejält, man är helt plötsligt inte lika sugen på att dricka nåt varmt.


2. Min glasskonsumption har ökat ganska markant, från nästintill en glass varje dag, till minst en glass om dagen. Detta gör att det helt plötsligt inte känns lika farligt med värmen konstigt nog.

P.s. Jag la till några bilder av en strand som vi var på förra veckan när det var ruggigt varmt, bara för att ni ska förstå vilka hemskheter jag måste stå ut med här borta.

Viktiga lärdomar från livets skola i Thailand nr 2: Gräshoppor är inte att leka med!

När det gäller ofarliga (dvs är inte giftiga och kan inte skada mig ordentligt) kryp tycker jag själv att jag inte är allt för rädd. Jag har inget problem med att döda små spindlar eller andra kravlande saker, men nu på senare tid här i Thailand har jag stött på någonting mycket mer skräckinjagande!

Jag har alltid tyckt det vart lite konstigt att en av de 10 plågorna som skickades mot Egypten var gräshoppor. Om man jämför med de andra, döda barn och blodiga floder etc... har jag alltid tyckt att det var ju lite mesigt ändå, att skicka en massa gräshoppor. Visst de låter sjukt irriterande när man ska försöka sova på kvällarna men även på mitt allra mest överdrivet självömkande humör skulle det nog vara en överdrift att påstå att ljudet är en plåga i sig.

Men nu efter att ha spenderat lite tid här borta i Thailand har mina ögon öppnats...

Allt började för någon månad sen, då vi på vår dagliga kaffe/glass paus skulle in till rektorns rum för att komma åt kaffebryggaren. Ovanför dörren fanns det en väldigt stor gräshoppa som jag och Judith genast tog bilder på för att föreviga vårt lilla möte. När vi sen berättade och visade upp bilden för våra thailändska medarbetare skrattade de och sa att den va ju liten. Med en subtil underton av "Vänta ni bara".

Efter det har jag inte tänkt på gräshopporna allt för mycket, har varit för upptagen med att vara rädd för hundar samt att kela med apor, men nu för någon vecka sen började invasionen på allvar. Helt plötsligt fanns det ENORMA(!!!) gräshoppor överallt. 

En kväll var jag på väg bort till de andra svenskarna, mina flip flops som jag hade varsamt redan försökt hålla vid liv med ett intensivt tejpande, gav plötsligt in till dödens makt (thailändsk kvalité) och jag tvingades gå barfota. Lamporna upp för trapporna funkade inte så jag fick vandra framåt i mörkret. Precis innan jag kom fram till dörren ut till takterrassen där de andra bor såg jag nåt skuggigt på trappsteget framför mig. Jag drämde till det mystiska krypet med min trasiga flip flop och hoppades på att jag inte bara förargat skugg-odjuret. Till min glädje (samt äcklande) vittnade krasandet om att monstret troligtvis var besegrat. När jag sedan tände ljuset fick jag se en stor (men platt) gräshoppa liggandes där framför mig.

Samma kväll fick jag dock erfara en ännu mer imponerande (asläskig och äcklig) gräshoppa. Efter att ha sett klart på filmen och sagt godnatt skulle jag påbörja min vandring hem. Men innan jag ens hann ner in i trapphuset möttes jag av en fruktansvärd syn. En GIGANTISK, grå gräshoppa var på väggen, bredvid dörren.

Nu måste jag erkänna att jag har en tendens att överdriva för komisk effekt eller för att få folk att tycka synd om mig etc.. men denna skildring är så ärlig som min subjektiva, rädda syn kunde informera mig om vid tillfället. Det äckliga krypets kropp var lika lång som en fanta-flaska (ett nytt godkänt internationellt mått) och hade långa insektsben, enligt mig (och eftersom det är min blogg är det min åsikt som räknas) påminde den lite om Alien. Jag blev helt förstummad och vinkade genast dit Beate och Ester som var på väg in till deras lägenhet, de tog dock det hela med lite mer ro än vad jag klarade av. 

Vill avsluta detta blogginlägg med att dela med mig av lite random fakta om gräshoppor: De har 5 ögon!!!

Be afraid, be very afraid...

"We few. We happy few. We band of brothers..."

Under mina tre gymnasieår fick jag utstå en tuff psykisk tortyr. Som engelsman har jag vissa plikter (vara blek, dricka te, tycka om friterad mat etc...) men en av de allra mest grundläggande av dessa plikter är fotbollsintresset. Jag måste stödja minst ett lag i varje division, ha koll på de senaste rykterna, ha åsikter om det mesta, påstå att jag vet bättre än tränaren och om jag skulle få ta över skulle de minsann vinna oftare, spela Football Manager och inse att det va inte så lätt som jag trodde, slösa bort otaliga timmar med att sitta och kolla på skitmatcher samt att deppa när det inte går som det ska. 

I min klass fanns det ingen som brydde sig riktigt lika mycket (tack Rebecka för att du försökte!) Jag hade ingen som jag kunde diskutera vilken tränare vi tror kommer få sparken först, eller vilken formation tränaren bör använda för att få ut det mesta ur laget, utan det mesta av tiden gick ut på att förklara varför jag som Manchester United supporter inte vill att en av våra närmsta rival Manchester City ska vinna. 

Men nu! Nu har jag hittat "hem". En nackdel med att vilja kolla på fotboll i Thailand är att matcherna börjar kl 2 på natten vilket innebär att man måste strategiskt räkna ut om matchen kommer vara så sevärd att man kan ta smällen och släpa sig ur sängen nästa morgon. Men i helgen blev mina fotbollsupplevelser genast mycket mer intressanta. 


I veckan var jag på en tävling där en av mina elever skulle visa upp sina engelska kunskaper. Där började jag prata med en annan vit lärare som visade sig komma från en stad i England 20 minuter ifrån där jag bodde. Det hela slutade med att vi bestämde att vi skulle se fotboll ihop i en bar sen i helgen. 

När jag kom till baren möttes jag av ett 10-tal gamla engelska gubbar + killen som jag träffade på tävlingen. Hela kvällen gick åt att håna de andras lag, diskutera högljutt olika rykten och spelarprestationer. Efter att ha kollat på 3 matcher (United vann, woho!) bestämdes tiden för nästa veckas träff och vilka matcher vi ska se på då.

"Some people believe football is a matter of life and death. I'm very disappointed with that attitude. I can assure you it is much, much more important than than." - Bill Shankly

Viktiga lärdomar från livets skola i Thailand nr: 1

Tänkte börja med en liten blogg-serie för att motivera mig själv att skriva lite oftare och ge mig en anledning att dela med mig av lite småsaker jag lärt mig här borta i Thailand.

Den lärdomen jag har lärt mig idag är:

Kolla aldrig på innehållsförteckningen eller fråga vad någonting gott innehåller!

Thailändska sötsaker faller mig inte i smaken direkt. De brukar mest bestå av kletiga geléer, mosade bönor eller majs och spännande kombinationer som t.ex. pannkakor och korv. Därför var jag väldigt glad när rektorn och hans familj hade köpt med sig lite fika-aktigt hem från en resa som jag fick smaka på, dessa små bakverk bestod av någon slags deg kring en kaffesmakande, seg kola vilket smakade väldigt gott.

Vi satt och snackade lite och hade väldigt trevligt. Dock började de prata thailändska och jag försökte hitta någonting att fördriva tiden med. Då fick jag den otroligt korkade idén att läsa på baksidan av kakpaketet. (Why God? Why?)

Efter standard ingredienserna som socker, sirap, maltose (socker på ett finare sätt) och mjöl kom följande: Horse's hoof (hästhov)

I västvärlden skulle man säkert gömma bort detta i en djungel av olika, mystiska E-nummer, men inte i Thailand. Så jag fick sitta där och försöka glömma helgens filmkväll med "War Horse" och övertyga mig själv om att de troligtvis iaf tvättat hovarna innan de använt dem.

Det andra som oroade mig var mängden som måste ha använts. Hästhov låg före vanliga bakingredienser som salt och bakpulver vilket inte bådar gott. Det faktum att jag käkade 3 stycken innan jag gjorde denna upptäckt får mig att tro att jag har nog fått i mig tillräckligt med häst för att jag ska klara mig ett par livstider utan att behöva käka det igen.

P.s. En annan läxa jag lärt mig medan jag skrivit detta inlägg är att aldrig kolla upp vad alla E-nummer egentligen är för någonting. Tror att jag har för evigt tappat min matlust. (Kanske bara för ett par timmar, eller tills jag blir hungrig igen, vi får väl se...)

On top of the world!

Eftersom jag nu har ledigt ett par dagar har jag äntligen lite tid att skriva inlägg som jag egentligen borde ha skrivit för längesen för att de skulle varit aktuella, men nu får ni veta lite i efterhand hur det brukar gå till när man har en awesome helg i Prachuap Kiri Khan.




Prachuap har en extremt vacker havsutsikt med dramatiska klippor och fina fiskebåtar. För några veckor sen bestämde jag och Judith oss för att vi skulle klättra upp för den största klippan och spendera lite tid med de söta aporna som hänger vid den.

Det tog oss 40 svettiga minuter att ta oss upp för klippan, vi fick ofta stanna för att ta vattenpauser samt att ta bilder och imponeras av den otroliga utsikten över hela området. Det var väldigt branta trappor ungefär halvvägs upp för berget innan det ersattes av ett rep och det riktiga klättrandet började.

När vi äntligen kom upp hittade vi ett litet Buddhistiskt tempel (fattar inte hur de lyckades få upp alla statyer och så) och njöt av känsla att vara högst upp i världen.

Jag och Dare

Vi hade tagit med oss en påse jordnötter för att mata aporna (inte de läskiga aporna jag klagat på förut, utan de söta) På vägen ner sprang det fram en liten apa till mig och klängde på mitt ben, jag räckte ut en jordnöt och den tog den från min hand, ascool känsla. Efter att vi matat Dare (som jag döpte den till) gick vi vidare till en samlingsplats för aporna där ett par hundra lekte och fick mat.

Vi stannade hos aporna en bra stund innan vi åkte in till stan och käkade glass vid stranden. Helt enkelt en awesome helg!

  

En resa till Laos

Jag har nu bockat av ännu ett land på min lista av länder jag aldrig trott att jag skulle besöka. För att fira att jag lyckats överleva 3 månader här borta i Thailand fick jag äran att tillsammans med Malin och Maine ta en snabbvisit till Laos för att förnya våra visum.

Att ta sig till Laos är en väldigt spännande 20 timmars bussresa, dock var bussen från Bangkok till Vientiane (huvudstaden i Laos) super lyxig med typ 2 meters benutrymme, woho! Mindre bra var det faktum att på gränsen till Laos åkte bussen ifrån oss eftersom vi behövde vänta för att få ett visum för att komma in i Laos vilket bussbolaget tydligen inte tänkt på. 

Efter att ha lämnat in ansökan och pass på ambassaden samt duschat och tagit en powernap på hotellet gick vi ut på stan. Trots att Vietiane är huvudstaden och troligtvis rätt stor, kändes det hur dött som helst, ganska skum känsla. Eftersom fransmännen hade koloniserat Laos så var det rätt fransk inspirerat d.v.s. vackert.

Höjdpunkterna på resan var utan tvekan maten! Det finns ett skandinaviskt bageri där så fick sitta ner och äta ordentligt fika. Det är dessutom troligtvis den enda gången jag betalar 30 000 för en fika. (deras valuta är lite annorlunda, så desperat är jag inte efter svenska bakelser) Vi hittade även ett medelhavsinspirerad restaurang där jag käkade en riktigt god kebab.

Utöver allt det underbara jag redan nämnt hade de en kanal på tv:n i mitt rum som enbart visade alla engelska fotbollsmatcher som spelats i helgen som jag missat då jag befann mig på den episka bussresan.

Efter en natt i Laos hämtade vi ut våra pass med nya skinande visum och hoppade på en buss tillbaka till Thailand. Medan vi väntade på att åka vidare till Bangkok passade vi på att äta på glassrestaurangen Swensens. Alltid en bra upplevelse!