Viktiga lärdomar från livets skola i Thailand nr: 1

Tänkte börja med en liten blogg-serie för att motivera mig själv att skriva lite oftare och ge mig en anledning att dela med mig av lite småsaker jag lärt mig här borta i Thailand.

Den lärdomen jag har lärt mig idag är:

Kolla aldrig på innehållsförteckningen eller fråga vad någonting gott innehåller!

Thailändska sötsaker faller mig inte i smaken direkt. De brukar mest bestå av kletiga geléer, mosade bönor eller majs och spännande kombinationer som t.ex. pannkakor och korv. Därför var jag väldigt glad när rektorn och hans familj hade köpt med sig lite fika-aktigt hem från en resa som jag fick smaka på, dessa små bakverk bestod av någon slags deg kring en kaffesmakande, seg kola vilket smakade väldigt gott.

Vi satt och snackade lite och hade väldigt trevligt. Dock började de prata thailändska och jag försökte hitta någonting att fördriva tiden med. Då fick jag den otroligt korkade idén att läsa på baksidan av kakpaketet. (Why God? Why?)

Efter standard ingredienserna som socker, sirap, maltose (socker på ett finare sätt) och mjöl kom följande: Horse's hoof (hästhov)

I västvärlden skulle man säkert gömma bort detta i en djungel av olika, mystiska E-nummer, men inte i Thailand. Så jag fick sitta där och försöka glömma helgens filmkväll med "War Horse" och övertyga mig själv om att de troligtvis iaf tvättat hovarna innan de använt dem.

Det andra som oroade mig var mängden som måste ha använts. Hästhov låg före vanliga bakingredienser som salt och bakpulver vilket inte bådar gott. Det faktum att jag käkade 3 stycken innan jag gjorde denna upptäckt får mig att tro att jag har nog fått i mig tillräckligt med häst för att jag ska klara mig ett par livstider utan att behöva käka det igen.

P.s. En annan läxa jag lärt mig medan jag skrivit detta inlägg är att aldrig kolla upp vad alla E-nummer egentligen är för någonting. Tror att jag har för evigt tappat min matlust. (Kanske bara för ett par timmar, eller tills jag blir hungrig igen, vi får väl se...)