Viktiga lärdomar från livets skola i Thailand nr 2: Gräshoppor är inte att leka med!

När det gäller ofarliga (dvs är inte giftiga och kan inte skada mig ordentligt) kryp tycker jag själv att jag inte är allt för rädd. Jag har inget problem med att döda små spindlar eller andra kravlande saker, men nu på senare tid här i Thailand har jag stött på någonting mycket mer skräckinjagande!

Jag har alltid tyckt det vart lite konstigt att en av de 10 plågorna som skickades mot Egypten var gräshoppor. Om man jämför med de andra, döda barn och blodiga floder etc... har jag alltid tyckt att det var ju lite mesigt ändå, att skicka en massa gräshoppor. Visst de låter sjukt irriterande när man ska försöka sova på kvällarna men även på mitt allra mest överdrivet självömkande humör skulle det nog vara en överdrift att påstå att ljudet är en plåga i sig.

Men nu efter att ha spenderat lite tid här borta i Thailand har mina ögon öppnats...

Allt började för någon månad sen, då vi på vår dagliga kaffe/glass paus skulle in till rektorns rum för att komma åt kaffebryggaren. Ovanför dörren fanns det en väldigt stor gräshoppa som jag och Judith genast tog bilder på för att föreviga vårt lilla möte. När vi sen berättade och visade upp bilden för våra thailändska medarbetare skrattade de och sa att den va ju liten. Med en subtil underton av "Vänta ni bara".

Efter det har jag inte tänkt på gräshopporna allt för mycket, har varit för upptagen med att vara rädd för hundar samt att kela med apor, men nu för någon vecka sen började invasionen på allvar. Helt plötsligt fanns det ENORMA(!!!) gräshoppor överallt. 

En kväll var jag på väg bort till de andra svenskarna, mina flip flops som jag hade varsamt redan försökt hålla vid liv med ett intensivt tejpande, gav plötsligt in till dödens makt (thailändsk kvalité) och jag tvingades gå barfota. Lamporna upp för trapporna funkade inte så jag fick vandra framåt i mörkret. Precis innan jag kom fram till dörren ut till takterrassen där de andra bor såg jag nåt skuggigt på trappsteget framför mig. Jag drämde till det mystiska krypet med min trasiga flip flop och hoppades på att jag inte bara förargat skugg-odjuret. Till min glädje (samt äcklande) vittnade krasandet om att monstret troligtvis var besegrat. När jag sedan tände ljuset fick jag se en stor (men platt) gräshoppa liggandes där framför mig.

Samma kväll fick jag dock erfara en ännu mer imponerande (asläskig och äcklig) gräshoppa. Efter att ha sett klart på filmen och sagt godnatt skulle jag påbörja min vandring hem. Men innan jag ens hann ner in i trapphuset möttes jag av en fruktansvärd syn. En GIGANTISK, grå gräshoppa var på väggen, bredvid dörren.

Nu måste jag erkänna att jag har en tendens att överdriva för komisk effekt eller för att få folk att tycka synd om mig etc.. men denna skildring är så ärlig som min subjektiva, rädda syn kunde informera mig om vid tillfället. Det äckliga krypets kropp var lika lång som en fanta-flaska (ett nytt godkänt internationellt mått) och hade långa insektsben, enligt mig (och eftersom det är min blogg är det min åsikt som räknas) påminde den lite om Alien. Jag blev helt förstummad och vinkade genast dit Beate och Ester som var på väg in till deras lägenhet, de tog dock det hela med lite mer ro än vad jag klarade av. 

Vill avsluta detta blogginlägg med att dela med mig av lite random fakta om gräshoppor: De har 5 ögon!!!

Be afraid, be very afraid...