onsdag 30 januari 2013

When it rains it pours

Som ni kanske förstår av titeln på detta inlägg är det storm här i Prachuap, de senaste dagarna har regnet bara vräkt ner. Men eftersom jag är en så otroligt djup människa har denna titel har två betydelser. Den tidigare nämnda väderbeskrivningen men även en mycket sorgligare betydelse då idag en av de thailändska medarbetarna här på skolan dog.


Denna kvinnas kropp gav upp efter en tids sjukdom och det råder en nästan andaktsfull stämning bland personalen här på skolan. 

Det finns en känd engelsk film som heter "Four Weddings and a Funeral" men här i Thailand är jag nästan uppe i det motsatta, ikväll blir min tredje begravning under min vistelse här samtidigt som jag har haft äran att vara med på ett bröllop. 

Denna kvinna mötte alltid mig med ett glatt leende varje gång jag träffade henne, både i kyrkan och i skolan. Nu har hon hamnat på en bättre plats, där inte längre sjukdomen har kontroll över hennes kropp.

För ett tag sen hittade jag en dikt som jag tycker sammanfattar känslan och tanken kring en kristen människas död, jag tyckte den var otroligt vacker och den satte spår i mig.

On the Threshold

I'm returning, not departing;
My steps are homeward bound,
I quit the land of strangers
For a home on native ground.

I am rising and not setting;
This is not night but day,
Not in darkness, but in sunshine,
Like a star, I fade away.

All is well with me for ever;
I do not fear to go,
My tide is but beginning
Its bright eternal flow.

I am leaving only shadows
For the true and fair and good,
I must not, cannot, linger;
I would not, though I could.

This is not death's dark portal,
'Tis life's golden gate to me,
Link after link is broken,
And I at last am free.

I am going to the angels,
I am going to my God;
I know the hand that beckons,
I see the holy road.

Why grieve me with your weeping?
Your tears are all in vain,
An hour's farewell, beloved,
And we shall meet again.

Jesus, Thou wilt receive me
And welcome me above;
This sunshine which now fills me
Is Thine own smile of love.

Horatius Bonar

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar