Tre Oväntade Djurmöten

De senaste dagarna har jag stött på 3 djur då jag minst förväntat det och som skrämt livet ur mig.

1. Den nattpigga "kackerlackan".

Sent i lördags, efter att jag kört hem i spöregnet från att ha sett på fotboll med engelsmännen, tänkte jag att jag skulle värma mig genom att äta en varm soppa medan jag lyssnade på det öronbedövande åskmullret. Jag gick in det tysta och mörka köket (alla andra i huset låg och sov) kokade vatten och blandade med sopppulver. (Mina kulinariska bedrifter känns inte lika avancerade för tillfället) När jag sedan vände mig om för att släcka lampan innan jag drog mig tillbaka till mitt rum såg jag att på köksbänken bakom mig, precis vid lampknappen, sitter det en stor och äcklig kackerlackaktig sak som viftar med sina långa antenner. Jag har sett ganska många kackerlackor här, men aldrig en inuti huset, men det värsta med det hela var att jag visste att så fort jag släckte ljuset kan jag inte se den, men den kan fortfarande se mig! Jag fick försöka memorera flyktvägen till mitt rum för att undvika att snubbla på de tunga träpallarna och se till att jag höll mig så långt borta från kackerlackan som möjligt. sen släckte jag och halvsprang mot ljusglimten runt hörnet, hoppandes att jag inte skulle höra ett krasande ljud från under mina fötter.

2. Den flygande ödlan.

Jag antar att ni alla har hört om flygande ekorrar men i mitt badrum har jag en flygande ödla. Tyvärr är denna ödla inte särskilt bra på att flyga utan verkar mer vara självmordsbenägen när den slänger sig ner från taket och lite varstans. Första gången jag upptäckte min lilla ödlaväns förmåga var imorse när jag stod och borstade tänderna (inte i mitt mest vakna eller alerta tillstånd, jag svek alltså mina scout ideal och var inte "alltid redo!") Hursomhelst när någonting dunsade ner i min handduk som jag har bredvid handfatet, ryckte jag till och skvätte tandkrämslödder lite varstans. När jag sen fick se den lilla äckliga ödlahuvudet sticka fram blev jag förvånansvärt glad (om någon hade sagt till mig att min reaktion till att se en ödla vore glädje för ett halvår sen hade jag nog skrattat åt den) jag har kommit att tycka om dessa små ofarliga ödlorna som tycker om att äta upp myrorna och spindlarna som finns lite överallt. Nu efter vårt lilla möte har jag hört hur den flera gånger hoppat runt och kraschat in i väggarna och spegeln i mitt lilla badrum.

3. Den nyfikna spindeln.

Vissa tillfällen vill man verkligen inte att någon ska stirra på en, en av dessa tillfällen är när man står vid pissoaren. Det är jobbigt nog att det ofta finns ett gäng elever runtomkring mig varje gång jag går på skolan toaletter men det är ännu värre när saken som iakttar mig har 8 ögon istället för två och är betydligt närmare vissa kära kroppsdelar än vad barnen någonsin är. Efter att helgens storm fortsatt idag var det med förhoppning om att det blöta golvet var iaf denna gången enbart p.g.a. av regnvatten och inget annat som jag gick in i toaletterna. Jag fick välja mellan följande utbud av pissoarer:

A. Läckande d.v.s. sprutande vatten lite varstans.
B. Fylld med ett antal föremål, bl.a. en flaska och lite godis papper.
C. Verkar helt okej.
D. Bara ett rör som sticker ut ur väggen.

Jag kan inte påstå att jag skulle komma särskilt långt i "Who wants to be a millionaire" Men denna gång valde jag alternativ C vilket kändes som ett bra val.

Vad jag inte märkt förens jag påbörjat naturens process var det lilla krypet alldeles bredvid mig. Först satt den bara där och stirrade på mig innan den sakta började röra sig närmare. Jag kan erkänna att jag aldrig tidigare dragit upp gylfen snabbare än när jag var klar (iaf inte sen jag var sex och var lite för snabb vilket ledde nästan till en improviserad kastrering)