Thailand (Prachuap Kiri Khan) är sjukt vackert! Den här staden har den mest dramatiska havsutsikten jag sett, inramad utav en massa berg som sticker upp ur vattnet, varje gång jag åker ner till stranden blir jag nästan överväldigad att jag bor på en sån här plats. Skulle vara mer passade att se det i någon cool film.
Jag uppskattar tystnad. I Thailand är det aldrig tyst, antingen är det skrikande barn, brummande bilar, ylande hundar, eller musiken från baren runt hörnet som håller mig vaken tills kl 1 varje natt. I Sverige om jag behövde komma undan från allt kunde jag gå in i skogen och sätta mig på första bästa sten och tänka tills jag fick tillräckligt tråkigt (och ont i baken) och bestämde mig för att återvända till civilisationen. I Thailand är jag rädd att jag ska bli attackerad av hundar så fort jag ska gå någonstans och närmaste tysta skog ligger nog ett antal kilometer bort så jag har aldrig åtagit mig den prekära vandringen till tystnaden.
Jag gillar (vissa) apor! De första aporna jag stötte på i Thailand var läskiga och rätt skabbiga, jag blev helt förkrossad. Under hela min uppväxt har jag velat ha apor omkring mig, i England skissade jag upp en ritning hur man kunde bygga en glasbur runt hela mitt rum så att apan kunde springa runt och runt. Men när jag sedan stiftat bekantskap med mina små håriga vänner (aporna, inte Tessan) har jag insett hur söta och underbara de är igen.
Det kostar mer att vara fotbolls supporter. Detta är inte bara en reaktion till att Sverige (Zlatan) råkade ha lite tur mot engelsmännen häromdagen, även om det svider lite. Utan främst att om jag ska se på Champions League eller några som helst matcher som går på veckodagar måste jag ställa klockan eller hålla mig vaken tills 3-5 på natten. Som ni kan ana blir det smått jobbigt att gå upp nästa dag och jobba (ännu jobbigare ifall det laget jag hejar på förlorar) flera gånger har jag varit så borta att jag somnat under matchen, vaknat med laptoppen i knäet och ändå tvingats kolla hur matchen slutade. Dock blir glädjen ännu starkare när man i ett sömnberövat lyckorus ser sitt lag kämpa sig tillbaka från ett tämligen oundvikligt nederlag till en orättvis men skön seger.
Familj och vänner betyder otroligt mycket. Jag har aldrig bort hemifrån förut men trots det har jag vart rätt självständig (eller iaf trott att jag vart självständig, nu märker man att man bara tagit mycket för givet) Hursomhelst har jag insett hur viktigt det är att vara omgiven av människor som man känner sig älskad av och som man står ut med för det mesta (älskar tillbaka) Man behöver verkligen bra vänner och familj som står ut med en på dåliga dagar och som man kan ha mycket roligt tillsammans med och i allmänhet bara dela livet med.
Four down. Four to go!




Lite tur? Hahaha, du har bra humor du :)
SvaraRadera